Att vara entreprenör förknippas ofta med att vilja mer. Fler möjligheter. Nya idéer. Tillväxt. Expansion.
För mig har entreprenörskap med åren allt oftare handlat om motsatsen.
Om att välja bort.
När man har byggt upp erfarenhet, förtroende och nätverk börjar det dyka upp förfrågningar. Uppdrag som är intressanta, smickrande eller på pappret helt rimliga att ta. Sådant man skulle kunna göra, om man bara organiserade sig lite till eller pressade in ännu en sak.
Men att kunna är inte samma sak som att vilja. Och framför allt inte samma sak som att borde.
Sedan jag startade Comfydence har jag varit mer restriktiv med uppdrag vid sidan av. Inte för att det saknas möjligheter, utan för att fokus har blivit viktigare. Jag har valt att låta Comfydence vara mitt huvudsakliga engagemang och att bara ta mig an andra uppdrag i begränsad omfattning och under tydligt avgränsade perioder.
Det är ett val som ibland kan uppfattas som försiktigt. För mig är det tvärtom ett uttryck för ansvar.
Att välja bort handlar inte om rädsla för arbete eller utveckling. Det handlar om att förstå sina begränsningar – i tid, energi och uppmärksamhet – och att ta dem på allvar. När allt är möjligt blir kvalitet snabbt en bristvara. När för mycket ryms samtidigt riskerar det som är viktigast att bli lidande.
Frihet i vardagen, för mig, har aldrig handlat om att göra så lite som möjligt. Det handlar om att göra rätt saker, på ett sätt som är hållbart över tid. Att skapa utrymme för fördjupning, närvaro och långsiktighet – både i arbete och i livet runt omkring.
Att välja bort är inte alltid ett enkelt beslut. Ibland känns det som att tacka nej till en version av sig själv man hade kunnat vara. Men med tiden har jag lärt mig att varje ja bär med sig ett antal tysta nej. Och att vara medveten om dem är en del av ledarskapet, även det personliga.
I dag ser jag förmågan att välja bort som en av de viktigaste entreprenöriella kompetenserna jag har. Inte som en begränsning, utan som en riktning.